Igår insåg jag hur lätt en olycka kan hända. Linn och Klara kröp som vanligt omkring på golvet. Jag och Andreas satt bredvid, nära till hands. Klara kryper fram till bordet och reser sig upp, sedan böjer hon sig ner mot golvet och när hon reser sig upp igen så slår hon huvudet i bordskanten och börjar gråta, jag reagerar inte så starkt för detta gör hon minst en gång per dag. Hon gråter till och sedan drar hon in luft och jag väntar på att gallskriket ska komma. Men istället börjar hon hosta och slutar inte, tillslut kiknar hon nästan och Andreas kommer till slutsatsen att hon måste ha satt något i halsen. Klara fortsätter hosta och hosta tills hon kiknar. Jag inser att hon får luft eftersom hon smågråter mellan varven. Jag lägger henne över benet och dunkar i ryggen men inget kommer upp. Nu hostar hon så mycket så att det börjar blöda lite ur näsan och det kommer bubblor av slem och saliv ur munnen. Då får Andreas ringa ambulans. Efter ett tag blir Klaras hosta lite bättre och hon kan ta några andetag mellan hostningarna. När ambulansen kommer andas hon bra men man hör att något retar i halsen. Vårdarna i ambulansen undersöker henne och bestämmer att vi ska åka in till akuten så att en läkare får titta på henne för säkerhets skull. Väl inne på akuten så är hon som vanligt och läkaren hittar inget i halsen och hon kan dricka utan problem så då får vi åka hem igen.
När jag har fått landa och fundera lite så inser jag att Klara förmodligen stoppat en bit papper eller damm i munnen, säker gör hon det flera gånger per dag för allt åker in i munnen men skillnaden den här gången var att i vanliga fall så tuggar hon och blöter upp papperet och sväljer sedan ner det men den här gången så slog hon huvudet direkt efter att hon stoppat i munnen och när hon då drog in luft för att gallskrika så drog hon ner det i halsen. Man vet ju själv när man sväljer fel hur mycket man hostar och hur obehagligt det är. När hon hostat ett tag så blev väl biten blötare och tillslut åkte den ner i magen. Näsblodet kom säkert av att hon är förkyld och har sköra blodkärl i näsan. När hon tog i och hostade så sprack säkert ett och det började blöda lite.
Som tur var slutade det lyckligt den här gången, men jag inser nu hur liten makt man har över vad som händer och att även om man är nära och tror att man har koll så händer olyckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar